En amatörantropologs reflektioner

Brukar gå ut och äta på lunchen och har några ställen där det hålls avstånd och serveras hyggligt krubb.
Sedan coronan tågade in i våra liv har det blivit vanligare att föräldrar har med sina barn på lunch, de jobbar troligtvis hemifrån och ungarna är också hemma.
En vanlig syn är att föräldern sitter med mobilen under hela lunchen, utom när de illbattingen stör dem, jo det ser många gånger ut som att föräldern tycker att det är en illbatting som stör dem.
Men härom dagen såg jag något annorlunda, en förälder som faktiskt inte ens hade mobilen på bordet, och till råga på allt hade en konversation med sin yngre medmänniska.
Det verkade dessutom vara en naturlig del av deras förhållande till varandra, frågor/svar, utbyte av tankar och idéer, de var mer än förälder/barn, de verkade vara vänner.
När de ätit klart säger den äldre: ska vi gå hem och fortsätta jobba lite?  den yngre svarar: det gör vi, tänkte läsa lite matte…

Den äldre var nog ca 35 år, och den yngre ca 8 år.